Stavning och uttal

Alfabet

Elefen använder världens mest spridda/vanligaste alfabet: det latinska.

• små bokstäver
  • a b c d e f g h i j l m n o p r s t u v x z
• stora bokstäver
  • A B C D E F G H I J L M N O P R S T U V X Z

K (k), Q (q), W (w) och Y (y) förekommer inte i vanliga ord. I omkring hundra internationella ord av icke-romanskt ursprung kan W användas istället för U, och Y istället för I, för att göra stavningen lättare att känna igen: ioga/yoga, piniin/pinyin, sueter/sweter, ueb/web. Förutom de fallen används K, Q, W och Y enbart för att bevara ursprungsformerna av egennamn och ord på andra språk än Elefen.

Bokstaven H är inte heller vanlig, men förekommer i några tekniska och kulturella termer.

Stora bokstäver

Stor bokstav används i början av det första ordet i en mening.

Stor bokstav<!–Versaler–> används också i början på egennamn. När ett egennamn består av flera ord, används stor bokstav i början på varje ord – förutom småord som la och de:

• Människor, verkliga eller påhittade, inklusive personifierade djur och saker:
  • Maria, San Paulo, Barack Obama, Jan de Hartog, Seniora Braun, Oscar de la Renta, Mickey MouseHMM
• Organisationer (t.ex. företag, föreningar, sammanslutningar)
  • Ikea, Nasiones Unida, Organiza Mundal de Sania
• Politiska enheter (t.ex. nationer, stater, städer)
  • Frans, Atina, Site de New York, Statos Unida de America
• Geografiska platser (t.ex. floder, hav, sjöar, berg)
  • la Alpes, Rio Amazon, Mar Atlantica
• Bokstäver i alfabetet
  • E, N

Men i titlar på konstnärliga och litterära verk, används stor bokstav endast i titelns första ord (samt i eventuella egennamn i titeln), [som på svenska]:

• Un sonia de un note de mediaestate – En midsommarnattsdröm
• La frates Karamazov – Bröderna Karamazov
• Tocata e fuga en D minor – Toccata och fuga d-moll

Ibland, till exempel i varningar, används stora bokstäver för att BETONA hela ord eller meningar.

Elefen använder små bokstäver i fall där vissa språk använder stora bokstäver:

• Veckodagar
  • lundi, jovedi – måndag, torsdag
• Månader
  • marto, novembre – mars, november
• Högtider och liknande
  • natal, ramadan, pascua – jul, ramadan, påsk
• Århundraden
  • la sentenio dudes-un – 2000-talet (tjugohundratalet, det tjugoförsta århundradet)
• Språk och folk
  • catalan, xines – katalanska, kinesiska
• Förkortningar
  • lfn, pf

Bokstävernas namn

Följande uttal används som namn på bokstäverna, till exempel när man bokstaverar ett ord:

• a be ce de e ef ge hax i je ka el em en o pe qua er es te u ve wa ex ya ze

Namnen är substantiv som också kan användas i plural: as, bes, efes.

I skrift kan man helt enkelt använda bokstaven i sig, med stor bokstav, och med ett -s på slutet för plural:

• La parola “matematica” ave tre As, du Ms (pronounced emes), e un E. – Ordet “matematica” har tre A:n, två M, och ett E.

Vokaler

Bokstäverna A, E, I, O, och U uttalas som på spanska eller italienska:

[Lägg märke till att O alltså har uttalet å, och U uttalas som svenska O i “bo” (/båda/ i linje med många andra språk). Elefen gör inte skillnad på vokallängd – vokalerna behöver alltså inte vara lika långa eller korta som i de svenska exemplen.]

Viss variation av uttalet av vokalerna är tillåtet. A kan exempelvis uttalas [ɑ] (som i “sal”), E som [ɛ] (i “mäta”) eller [ej] (“ej”), och O som [ɔ] eller [ow] /(engelska “caught”, “coat”)/ utan att orsaka missförstånd.

Diftonger

Normalt när en vokal följer på en annan, så uttalas de båda separat. Men i fyra fall, där den andra vokalen är I eller U, bildar de två vokalerna en diftong:

Tillägg av prefix skapar inte diftonger: reuni [re-uni], supraindise [supra-indise]. Av liknande skäl är två separata stavelser normalt uttal även i ett antal andra ord: egoiste [ego-iste], proibi [pro-ibi]. De fallen är markerade i ordlistan, t. ex. “proibi (o-i)”.

Bokstavsföljden EI är ovanlig. Den uttalas normalt som två separata vokaler: ateiste [ate-iste], feida [fe-ida], reinventa [re-inventa]. Den som tycker det är lättare, kan istället säga [ej] eller till och med [e].

När I eller U föregår en annan vokal, reduceras de till en semivokal – [j], [w] (som engelska Y och W) – i följande fall:

• I början på ett ord
  • ioga [joga], ueste [weste]
• Mellan två andra vokaler
  • joia [ʒoja], ciui [kiwi], veia [veja]
• LI, NI mellan två andra vokaler
  • folia [folja], anio [anjo] – men inte i ett ords första stavelse
• CU, GU före en vokal
  • acua [akwa], cual [kwal], sangue [sangwe]

Annars – t. ex. i emosia, abitual, plia – är I eller U en vanlig vokal.

Ovanstående regler klargör normalt uttal av diftonger, men kan ignoreras utan risk för förvirring.

Konsonanter

Följande bokstäver är konsonanter:

[F, R, S och V uttalas samtliga som i standardsvenska.] Notera dock följande:

• C uttalas alltid som K, aldrig som S.
• G uttalas alltid som i “groda”, aldrig som i “get”.
• J uttalas som på franska och portugisiska: som i franska “je”/”jour”/”juste”KOLLA eller som S i engelska “treasure”.
• N före G eller C uttalas som NG [ŋ] på svenska: longa, ance – med [ŋ] följt av [g] eller [k]. NG i slutet av en stavelse, som i bumerang eller gangster har samma uttal – g:et uttalas då inte.
• X är som ett ”mjukare sje-ljud”, som SH på engelska, SCH på tyska, och CH på franska och portugisiska.
• Z uttalas som Z i engelska “zoom”.

Eftersom vissa konsonanter kan vara svåra för vissa talare, tillåter elefen följande alternativa uttal:

• J
  • J kan också uttalas [dʒ] som i engelska “just”.
• R
  • Andra R-ljud (som i franska, tyska eller engelska) är accepterade, så länge som de är tydligt åtskilda från uttalet av andra bokstäver i elefen.
• X
  • X kan också uttalas [tʃ] som CH i engelska “church”.
• Z
  • Z kan också uttalas [ts] som ZZ i “pizza”.
• haicu, bahamas
  • H kan också utelämnas: [aicu], [ba-amas].
• blog, club
  • Vissa internationella ord slutar på ovanligare konsonanter. Om man har svårigheter/De som har svårt med det kan /man/ hänga på/Ett avslutande E kan hängas på dessa ord för att underlätta uttalet: [bloge], [klube].
• spada, strada
  • Ett antal ord börjar med S följt av en annan konsonant. Ett inledande E kan läggas till för de som har svårt med den typen av inledningar: [espada], [estrada].
• gnostica, psicolojia
  • Vissa vetenskapliga ord börjar med ovanliga kombinationer av konsonanter, som FT, GN, MN, PS, eller PT. Den första konsonanten kan slopas vid uttal: [nostika], [sikoloʒia].
• ambargris, esflue, fortres, rontgen
  • Vissa ovanliga ord innehåller mer komplexa/komplicerade kombinationer, med tre eller fler konsonanter. Är detta svårt, kan ett neutralt vokalljud – schwa (central mellanvokal – som i “öhh” eller /brittiska/ “bird” /i brittisk engelska/) – läggas till i uttalet: [ambarəgris], [esəflue], [forətres/fortəres], [rontəgen].

Främmande bokstäver

När bokstäver som inte hör till elefens alfabet dyker upp i ett ord, uttalas de normalt såhär:

Betoning

Om ett ord har mer än en vokal betonas en av vokalerna (uttalas starkare/med mer tryck). Nedan är de betonade vokalerna understrukna.

Grundregeln är att betona vokalen som kommer före ordets sista konsonant:

• falda
• integra
• matematica
• albatros
• ranur

Tillägg av suffix kan göra att betoningen flyttas:

• matematica  →  matematical
• radiograf  →  radiografia (ingen ändring)
• radiograf  →  radiograf‌iste

Men tillägg av pluraländelsen -s påverkar inte vilken vokal som betonas:

• un falda  →  du faldas
• un joven  →  tre jovenes
• ambos – detta specialord betonas som ett ord i plural

I och U i en diftong uppträder som en konsonant i det här hänseendet/i den här aspekten:

• abaia
• ciui
• bonsai
• cacau

Om det inte finns någon vokal före den sista konsonanten, betonas den första vokalen:

• trae
• fea
• tio
• proa
• jua

Vissa ord har flera vokaler efter den sista vokalen. Om vokalerna är IA, IE, IO, UA, UE, eller UO, hamnar/faller betoningen ändå på vokalen före den sista konsonanten:

• asentua
• jelosia
• rituo
• alio

När den sista vokalen är AE, AO, EA, EO, OA, OE, or UI, faller betoningen dock på den första vokalen i det paret:

• coneo
• idea
• sutrae
• produi

(Men i estingui och vacui är U:et en halvvokal på grund av en annan regel.)

Ala, asi, agu, ami, enemi, perce, alo, oce och ura uttalas ofta med betoningen på sista vokalen snarare än den föregående. Båda dessa uttalsvarianter accepteras.

Sammansatta ord som parario och mediadia betonas på den andra delens ursprungliga betoningsvokal.DUBBELKOLLA

Elefen är inte ett tonspråk: ord särskiljs aldrig genom röstens tonhöjd. Ett sätt att visa att en mening är en fråga är emellertid att avsluta den med en höjning:

• Tu parla portuges? – med stigande tonhöjd i sista ordet
• Tu no parla portuges. – med en platt eller fallande tonhöjd/rak eller fallande ton.

Fonotax

Det finns vissa regler för vilken form ett vanligt ord kan ha i elefen.

Två exemplar av samma vokal (som aa) kan inte stå bredvid varandra, förutom när detta är resultatet av att ett prefix har lagts till: “reenvia”, “coopera”. I sådana fall uttalas båda vokalerna.

Sekvensen ou accepteras inte i normalfallet.

När ett suffix skulle ge upphov till en otillåten följd av vokaler, hoppar man över den andra av de båda vokalerna:

• comedia + -iste  →  (comediiste)  →  comediste – komiker

Endast de följande 23 konsonantklustrena är tillåtna i början av en stavelse:

• pr-, br-, pl-, bl-
• tr-, dr-
• cr-, gr-, cl-, gl-
• fr-, vr-, fl-
• sl-
• sp-, st-, sc-
• sf-
• spr-, str-, scr-
• spl-, scl-

Endast följande konsonanter är tillåtna i slutet på en stavelse, och de måste föregås direkt av en vokal:

• -f, -s, -x
• -m, -n, -l, -r

En konsonantgrupp mitt i ett ord är giltig/godkänns om den kan delas i två giltiga/godkända stavelser:

• encontrante = en-con-tran-te
• mostrablia = mo-stra-bli-a
• instinto = in-stin-to

Egennamn, liksom tekniska, internationella eller kulturspecifika ord, tillåts bryta mot dessa regler.